Alla inlägg under september 2013

Av Therese - 18 september 2013 09:13

Igår hade vi valpkurs utan hund. Istället fick vi lära oss lite allt möjligt om hundens hälsa och sånt. Många av er kan säkert det här, men jag skriver ner vad som sas ändå. Alltid lär man sig något nytt!


Vaccinationer: Man ska när hunden fyller 1 år ta en så kallad kombi-spruta. Sedan kan man ta den vart 4:e år. Den innehåller Parvo och Valpsjuka, alltså mot det. Varje år ska man ta mot kennelhosta. Det här med att Parvo/Valpsjuka-sprutan kan tas vart 4:e år är inte alla utställare/tävlings-anordnare som har koll på så de tycker hunden ska ha varit vaccinerad varje år. Det var flera som hade blivit stoppade (felaktigt). Man kan gå in på SKK och skriva ut deras regeler om det här och ha med sig, så är man på den säkra sidan. Som kursledarna sa: lägg pengarna på nåt annat än att vaccinera i onödan!


Noskvalster: Det låter som inåtvända nysningar, snarkningar. De flesta hundar i Sverige har det och har inte besvär av det. Man kan se kvalstrerna med blotta ögat (om man har bra syn), de är ca 1 mm långa och sitter i nosen. Jag har haft hund med noskvalster, men inte sett de små rackarna. Om hunden har mycket besvär av det här så sätter man in medicin. Det är något som heter Interceptor, ett starkt avmaskningsmedel. Pga att det är så starkt så sätter man inte in det i onödan så att säga. Noskvalster kan göra att hunden tappar lite luktsinne, men det är marginellt med våra brukshundar. Däremot avmaskar man t ex polishundar regelbundet eftersom deras näsa måste funka optimalt hela tiden.


Avmaskning: Förr rekommenderade man avmaskning varje år, men nuförtiden säger man att man avmaskar vid behov. Det man gör är att man går till Apoteket och köper kollamasken och tar ett prov man skickar in och får svar på vilken slags mask hunden har. Om man misstänker mask alltså! Varför man inte slentrianmässigt avmaskar varje år är för att maskarna börjar bli imuna mot avmaskningsmedlet (precis som för mycket antibiotika-användning).


Tänder: Man kan använda sig vid en s.k tandskrapa om hunden fått tandsten. Här är det viktigt att man vet vad man håller på med så man inte kör upp skrapan i tandköttet och får in bakterier där som orsakar värre inflammationer, samt att man måste dra bort dem ganska hårt. En del får mycket tandsten, en del inte alls. Kan berätta om vår förra rottis, Leia, hon hade aldrig tandsten och det enda vi gjorde på henne var att hon fick märgben då och då. Man ska också decinficera munnen efter skrapningen för att inte orsaka inflammation, det gör man med Forcodyl (tror jag det hette) som säljs till människor på apoteket.


Här kom en tjej och visade på ett bra sätt att "borsta tänderna" på hunden. Hon hade varit med i programmet Uppfinnarna och hade nu patent på detta. Det är som en handske man sätter på handen, inte olik den handske man har när man borstar potatis. Sedan tar man en tandkräm innehållande Aloe Vera (som luktar gott!) och gnuggar tänderna med. Man ska leka in den här stunden med sin hund redan från valp. För att komma åt de bakre tänderna tipsade de om att ha en boll i munnen på hunden. Samma här; inlekt och roligt, inget tvång. Hennes hemsida är


www.hundtandborsten.se


Kolla in den om ni vill veta mer! Fördelen med det här är att den har inga gifter, kan tvättas i 90 grader och man byter var 2-3:e månad. De här tuggbenen som kallas t ex Dentastix rekommenderade de inte eftersom de innehåller ett ämne som bryter ner bakterier och hunden tuggar ju inte direkt runt stixet en längre stund och spottar ut, den sväljer den ju och då kommer nerbrytningen av bakterier ske i magen - sämre tarmflora...


Ögon: Rinnande ögon, vilket väl är ganska ovanligt på just rottis, men som vi har besvär med på vår Tibetanska Spaniel (Amber) kan man hjälpa av med ett ögonvatten som man tvättar ögat med. Eller en lite tjockare gel som heter Silc-Eye. Får man en ögoninflammation, av lättare slag, så kan man börja försöka behandla själv med Noviform, köps på apotetet. Tänk bara på allt det här med ögon att man helst har engångs-pipetter och vad gäller Noviform måste den slängas efter max en månad samt absolut inte användas på olika hundar. Allt för att inte smitta mellan hundarna!


Öron: Får man skitiga öron så kan man köra öronrens. Kör inte för ofta! Bara om hunden verkar ha besvär eller det luktar illa, lite brunt i öronen kan man ta bort med en bommulspad. Oto-Clean heter öronrensen och är engångspipetter. Man är med fördel utomhus och trycker ner vätskan i örat, sluter om och masserar ca en minut, sen släpper man och hunden kommer skaka ur det som är där i... Därav utomhus ;-) Sen kan man torka rent med pads. Tänk på att aldrig sticka ner något i örongången, dels för att man kan skada örat, men sen också för att man kan köra ner skiten längre ner och orsaka problem.


Feber: Ta tempen på din hund när den är frisk så du vet vad normal-temp är! Det här kan vara viktigt om hunden blir sjuk och man tempar. En del hundar har högre normaltemp och en del lägre. Man använder rumptermometer med lite vasselin på. Håll hunden stadigt första gångerna. Den kommer inte få ont av det, men kanske tycka det är obehagligt, vilket det egentligen inte är med tanke på storleken...


Klor: Klipp klorna en gång i veckan så man håller tillbaka pulpan. På våra svart-kloade hundar kan det vara svårt att veta var pulpan är. De rekommenderade att köpa en klotång som har röda, lite böjda handtag, inte så stor. Kan försöka ta kort på vår sedan. Den här är suverän! Den som skivar lite i taget när man klipper, den låter inte och den är vass. Så när ni klipper, klipp lite i taget, så småningom kommer det lite gråare/vitaktig klo och då är man nära pulpan. Skulle olyckan vara framme och man klipper pulpa kan man använda något som heter BlodStopp, finns på zooaffären. Stoppar bra och blir som en cementklump på klon. Finns tydligen som flytande nuförtiden.


Trampdynor: De rekommenderar att man använder en tass-salva på vintern som innehåller Emu-olja. OM man har en hund som får spruckna trampdynor. Att smörja i förebyggande tror i alla fall inte jag på, det gör snarare att trampdynorna blir sköra. Bor man så hunden går i mycket salt så är tass-salva nästan ett måste för att skona trampdynorna. Har man hund med mycket hår emellan trampdynorna så behöver de klippas på vintern, för att slippa att hunden får massa snökockor. Får hunden ett sår på trampdynan är det veterinär som gäller, dessa sår läker sällan bra själva eftersom hunden hela tiden måste gå på tassen. Oftast måste det sys... En del hundar får som bölder mellan trampdynorna, minns inte vad det hette, men som de sa: ha lite koll på klor och trampdynor! Och kom framför allt ihåg att klippa sporren på hunden, blir den för lång är risken att den gör sig illa i skogen väldigt stor och det blir inte en rolig veterinärräkning eller rehablitering på det.


Blandraser: De är inte friskare, det är en skröna som har gått bland folk i många år. Varför man trott det är ju för att blandraser inte har samma statistik som våra renrasiga hundar har på t ex högter och leder, ögon osv.


Snopp-Dropp: Det här är ju för hanhundarna :D När de blir könsmogna kan de börja droppa lite på golvet. Det ska vara en gulaktig droppe som inte luktar illa. Luktar det illa ska man skölja. Man tar koksaltlösning eller jodopaxlösning (utspätt!) och sprutar som upp innanför förhuden, håller om och masserar lite, släpper och önskar att man hade varit utomhus... Det finns också något som heter Förhudsrens som man kan använda. Analsäckarna pratade vi också om när vi ändå var i det här området. De sitter på var sida om analhålet och släpper ifrån sig en doftmarkering när hunden bajsar. En del hundar gör inte det och då kan de bli förstorade och få problem. Då går man till veterinären och tömmer dem. Hundar kan också släppa analsäckarna om de blir rädda, jag har haft en liten Dansk/Svensk Gårdshund som släppte dem varje gång vi klippte klorna, det luktar inte gott och sätter sig i alla textilier :-(


Magomvridning: Det här drabbar främst storbröstade hundar som t ex Grand Danois. Det man ska tänka på, vilken hund man än har, är att inte mata hunden före träning eller direkt efter. Det som händer är att magsäcken vrider runt och det kommer varken ner något eller ut något, det sväller av gaser däri och hunden blir väldigt dålig. Då är det snabbt till veterinär och operera!


Ormbett: Huggormar är giftiga för våra hundar! Vår Leia blev biten av en huggorm för 3 år sedan och så sjuk som hon blev är hemskt att se. Det går ganska fort från bettet tills hunden börjar bli dålig, inom 10 minuter. Stället som är bitet svullnar upp rejält och hunden vill gå och lägga sig. Helst ska man bära hunden från bett-stället, lättare sagt än gjort med en rottis, men man ska försöka att gå så lite som möjligt. Detta för att giftet inte ska cirkulera runt för mycket till alla organ i kroppen. Värsta stället att bli biten på är tassarna, nosen lite bättre. Leia blev biten i nosen, den svullnade upp som en tennisboll och vi fick akut åka till veterinär. Där sätter man in vätska och smärtstillande. Det gör rejält ont på hunden och vätskan är till för att späda ut giftet. Sedan blir hunden kvar hos veterinär 1-2 dygn beroende på hur dålig den är. Det som påverkar i kroppen är hjärta, lever och njurar. Vi fick åka tillbaka 3 gånger för att ta prover och se att värderna blivit normala. En sak som kan hjälpa vid ormbett är att hunden är i god kondition. Leia var vältränad (vi gick minst 1,5 timme i skogen varje dag samt att hon simtränade varje vecka) och fick åka hem snabbare än andra hundar på Ulltuna.


Fästingar: De kan ge en sjukdom som förr kallades Elichia (vet ej stavningen), som väl är som vår borrelia. Hundarna får mystiska åkommor och framför allt på leder. Det man kan tänka på är att fästingen sprutar inte in gifter förrän efter 1 dygn efter att den satt sig, det är oftast de fleråriga fästingarna som har sjukdommen och det är viktigt att få tag om huvudet (som ju sitter ganska ordentligt inkört i huden på hunden) när man ska dra ut den så att man inte klämmer på fästingens kropp och sprutar in giftet... Det finns olika fästingmedel att använda; Frontline (kan man ha på valpar samt katter), Expot samt Scalibor-halsband. Jag har fått Scalibor rekommenderat av veterinär till vår förra hund. Det anser de är det effektivaste medlet och vi fick det varje år när Leia var blodgivare just för att hon inte skulle få sjukdommen och smitt andra hundar med sitt blod (det kollas, så risken finns inte). Scalibor är ett nervgift, precis som de andra två, det ska man vara medveten om. Alla kan ge reaktioner på hunden, Scalibor de starkaste med t ex förlamning. Men Leia hade Scalibor i 9 år, hade aldrig några biverkningar förutom nu iår. Men det kan ha berott på cancern också... Det finns också icke-giftiga medel, som inte är lika effektiva. Man får själv avgöra vad man vill ha på sin hund; giftet eller ev. sjukdom.


Hullet: Det är viktigt att hunden har ett lagom hull, inte för tjock och inte för smal. Det man i första hand ska dra ner på om hunden bli tjock är de där onödiga mackbitarna/resterna osv. De tillför inget till hunden, mer till en själv som så gärna vill se ens hund äta med god aptit ;-) Det är oftast inte maten eller godiset (förutsatt att man motionerar sin hund, vuxna hund på ett bra sätt) som gör den överviktig, utan de där godsakerna som egentligen är människomat... I och med att Leia fick cancer så tog jag reda på mycket om det här och det som gör att cancer-celler växer (även på människor) är socker och kolhydrater. Det man rekommenderar är protein och extra Omega-3. Omega-3 är också bra för päls, trampdynor (spricker inte, Leia hade aldrig spruckna trampdynor) samt klor och ögon. En tjej som jag träffade på Ulltuna (som hade en hund sjuk i cancer) berättade att de hade fått 2 månader kvar för hunden att leva, men nu 6 månader senare var hon i god kondition och pigg tack vare att hunden uteslutande fick protein, omega-3 och broccoli (hjälper till att reducera cancercells-tillväxten). Hon körde någon slags BARF. Jag kan inte säga var man kan läsa om det här eftersom det fortfarande forskas på detta på både Ulltuna och Karolinska Institutet. På både hund och människor alltså. Men lite extra Omega-3 samt kolla så inte foderet/godiset innehåller för mycket kolhydrater och inget socker skadar nog inte!


Hund i bil: Man ska tänka på att bilen inte är ett förvaringsutrymme, dvs du får inte ha hunden i bilen mer än ett visst antal timmar per dag. Jag kan inte siffrorna exakt, men det går att ta reda på. Har du hunden i bilen medan du jobbar så är det inte ok. Den ska ha så pass stort utrymme att den kan röra sig, lägga sig ner osv. Tänk på att det fort blir varmt i bilen på sommaren, samt kallt på vintern. SKK har numer gått ut med att man på tävling eller utställning kommer att slå in rutan på bilen om man inte inom 5 minuter (efter utrop) har släppt ut sin hund. Det här är jätteviktigt och händer flera gånger per utställning/tävling på sommaren. Valpar bli oftare åkasjuka än vuxna hundar, så det finns hopp för oss som har kräkig hund :D


Leder: Ha koll på hundens rörelsemönster, börjar den halta är det för att den har ont. Då ska man gå till veterinär och utreda. Speciellt viktigt för våra rottisar som blir tunga, samt att hålla dem i lagom vikt.



Hoppas ni orkade läsa allt och ni tyckte det här var intressant. Kommentera gärna, speciellt om jag missuppfattat något eller skrivit helt galet...


Kram, Therese




Av Therese - 17 september 2013 15:16

Imorse gick vi en runda i området vi bor i. Började genom skogen, vilket båda hundarna älskar. Springa fritt & lukta/kolla allt. De är duktiga (eller i alla fall Hamilton) på att komma när man ropar. Amber gör det hon tjänar mest på; god (?) skithög att äta eller mattes torra godis? Hmm, skithög... Jag är inte så jättenöjd över det beteendet & häromveckan fick vi alla sota för det, mest Amber dock men hon ser ju inte sambandet. Hon var jättesjuk i flera dagar, två av dem kräktes hon, hade diarré & bara sov, vägrade äta & dricka. Då var jag riktigt orolig, men har ju lite erfarenhet av dålig hund så vi körde vätska intvingat med spruta varje halvtimme. På den tredje dagen var hon åtminstone uppe & rörde sig frivilligt, sen tog det några dagar till innan magen stabiliserade sig.

Här är lite bilder från förmiddagens promenad;



Det knakar & brakar i skogen, då kan man ju inte titta på matte!



Snart har vi ögonkontakt.



Amber ser skitkaxig ut, medans Hamilton nog känner att de där brakningarna i skogen inte var så skoj :(



Matte tvingade mig att ligga ner så hon kunde ta kort...



Vad sa du? Snyggaste rottisens i skogen, klart jag är :D



Efter promenaden passade jag på att klippa klorna, bäst att vänja när han är lite trött. Som vanligt gick det oförskämt bra, Leia var ju skitjobbig & det vill jag undvika helt och hållet!



Sen låg han & gosade med ett ben i biabädden :)


Kram, Therese

Av Therese - 16 september 2013 14:31

Fy, vad jag är dålig på att blogga. Ber verkligen om ursäkt!!!

Vi har haft ev period där Hamilton varit dålig i vad har vi inte vetat, men det kunde ha varit rävskabb... Uppfödaren ringde nämligen upp oss och berättade att valpar i kulle hade rävskabb och att vi skulle hålla lite koll. Det här är ju oerhört smittsamt och jag kände att det inte kändes speciellt roligt att fått hem en valp med rävskabb, vilka skulle vi ha smittat, vilka hade vi träffat, vägar vi gått osv... Läste på allt som fanns att läsa om det här och kom själv fram till att Hamilton i alla fall inte hade det. Dock började han ju såklart klia sig och fick så småningom utslag på magen. Vi fick tid hos veterinären i Uppsala och jag berättade om syskonen som skulle ha rävskabb så de tog prov på det & jag kan lugna alla med att det INTE var rävskabb!

Så här såg magen ut med de utslag han hade;



Vi tog även prov på hudskrap där på magen samt hårprov. Inga konstigheter & efter kortison-behandling av magen så fick han tillbaka sin gosiga valpmage!

Lite bilder från när vi var hos veterinären;



Somnade gott i väntrummet, trots massa andra hundar & folk som rörde sig.



På undersökningsbordet somnade han igen... Både sköterska 2 veterinärer var förvånade över hur lugn & cool han var. Veterinären hade förberett folk som skulle hjälpa till att hålla "vild valp", men Hamilton låg & snarkade så gott!

Enda som han reagerade lite,lite över var blodprovet. Men där gjorde de lite klantigt; han fick inte kolla vad rakmaskinen var innan hon höll fast honom & rakade. Sen pep han innan hon stack honom... Mest grinig över att ha väckts tror jag.

Vi fick tratt på honom så han inte skulle slicka på magen, det var inte heller nåt problem! Han knatade ut därifrån med dumstruten som om han alltid haft den på sig. Veterinären sa då; Det var ju kul att se att han KAN röra på sig.



Väl hemma med den där runt skallen visade han lite missnöje, men var snart igång i full rulle igen. Både Leia & Amber har blivit "förlamade" första gången de haft tratt och stått i hallen och glott bra länge. Hamilton körde på med tratten, rev upp rabatter & div människoben...



Det här har varit ett favvo-sovställe, som blivit för litet... Nu får han inte plats under den lilla pallen i hallen.



Vi har varit på Arlanda & kollat på plan också. Bara för att miljöträna, men den här killen är så cool & blir sällan särskilt upphetsad.



Han släpar runt på div pinnar, kottar & bark i skogen. Skogspromenaderna är det bästa han vet, gå på asfalt urtråkigt, även om han tvingas göra det också... Gå i koppel är inte heller så jäkla kul & vi har ju privilegiet att bo som vi bor och därmed mest gå med honom lös i skogen.



Vi har varit nattvakt åt vår kära grannes hund Viva. Hon är underbart snäll & glad, har blivit en riktig favvo för Hamilton. Även om hon nog tycker han är lite liten...



Sötnosen!



Här är hon som bestämmer här hemma... Hon är en riktig retsticka som snor alla leksaker & skuttar upp i soffan med dem, dit Hamilton inte kommer upp än. Jo, han har kommit upp, men det har varit mer tur än skicklighet. Vet inte vem som blev mest förvånad den gången; han eller vi...




Såhär kan det se ut när Mr H varit i farten på toa, som att ha katt ungefär...



Vi har varit & hälsat på Hamiltons pappa Ferris. Här går Ferris med favvobollen & Hamilton funderar vad han ska göra...

Ferris är en stor, snygg & oerhört trevlig kille. Hamilton har ärvt sin pappas tassar kunde man se; stora & korta, dvs inte så långa tår. Tror det kommer bli en stilig & fin herre av Hamilton efter de föräldrarna. Trevlig kommer han bli också tack vare husse & matte ;)



Farsan Ferris!



Huvudbild på Hamilton hemma hos farmor Betina, där fick man ligga på bordet!



En liten rackarns mjölktand jag fick tag på. En framtand & de är inte stora kan jag säga! Nu har han tappat 4 tänder & några nya är på väg upp i gluggarna. Syskonen har varit tandlösa längre än Hamilton, men han tar ju livet lite coolare...



Bilden är suddig, men man ser första gluggen han hade!



Är man trött måste man sova!

Det här är första valpen som jag tyckt var lätt att ha att göra med, de andra har jag grinat av utmattning med. Om det beror på att han är så mycket lugnare eller jag mer erfaren vet jag inte, men jag är mycket nöjd med honom. Rumsren blev han tidigt, efter ca 2 veckor. Strax efter började han tydligt visa att han ville ut, innan var det ett jäkla springande varje gång han ätit, sovit eller lekt. Han har inte tuggat sönder något här hemma, inte ens leksaker... Eller jo, någon leksak har nog gått sönder men det har mer berott på deras kampande, Amber är ju fostrad av en rottis & har massa kamp och morr i sig. Gissa om de har kul?!

Han följer oss vart vi går, kommer när man ropar & har ett lagom intresse för andra hundar och människor. Jag tycker han har rottisens sätt; hälsar lite nonchalant på nytt folk och går iväg. Andra hundar, jovisst kan de vara intressanta men inte så han står & drar, tittar mest.

Ja, vi har ju börjat valpkurs också, skitkul!!! Han är bland de yngsta, han är klart lugnast & har ett oerhört stort intresse att hålla en bra ögonkontakt med mig. Skrytigt kan man säga att han är jätteduktig! Vi tränar på sitt, sitt kvar, ligg, ligg kvar & att passera andra hundar utan att hälsa. Hamilton har ju så stort intresse av att hålla kontakt med mig så när vi passerar andra hundar är jag inte ens säker på att han märker det... Vi busar med leksak eller så får han godis.



Idag har jag lämnat dem ensamma för första gången, en längre stund alltså! Var iväg & handlade, var borta en timme & så här låg han när jag kom hem... Inget stökat eller söndertuggat! Verkar bara ha sovit gott undertiden.

Lite från senaste tiden.

Kram, Therese

Skapa flashcards