Alla inlägg under december 2013

Av Therese - 29 december 2013 13:01

Igår blev en tung dag för Hamilton i form av mycket intryck, kan säga att han sov väldigt gott på kvällen sen :D

Vi började dagen med att åka till våra gamla hemtrackter Ursvik i Sundbyberg. Den skogen har vi tillbringat hundratals med timmar i tillsammans med Leia. Varje dag var det minst en timme i skogen där. Det är ett bra område som är stort och bjuder på många olika stigar. Det är också fullt av både folk och hundar så Hamilton fick öva en hel del. Vi fick bland annat möte med en stor Grand Danois som också tränade på att hålla kontakt med husse när vi möttes, utmärkt! Sen gick vi upp till brukshundklubbens plan och tänkte kolla in agility-banan, men det är ju vinter-tid nu så den var undanplockad. Däremot hoppade Hamilton upp direkt på ett "bord".



Jag upplever Hamilton som ganska orädd, vågar hoppa upp på sånt här, klafsa i vatten, fara som en bulldozer genom terrängen osv.

När vi åkte hemåt åkte vi förbi Bromma Zoo och köpte två leksaker till den, förhoppningsvis tåliga! Hamilton fick följa med in och vi kollade in marsvin och lite andra djur. Det var jättespännande! Sen fick han även träna på att sitta still medan husse gick igenom varenda pipleksak som fanns... Gissa om det var jobbigt för honom som älskar sina pipleksaker!?

Väl hemma igen hade vi lite "skott-träning" med ballonger. Jag blåste upp och smällde en ballong, han brydde sig inte! Sen fick han själv ha sönder dem, jättekul men var tog de vägen?! Han var supersöt när han jagade ballongen, bet lite i den och sen letade efter den när det bara var smulor kvar :D

Sen sätter jag på ett youtube-klipp med fyrverkerier. Hamilton brydde sig inte alls, Amber däremot drog till dörren (skällandes) och trodde det kom någon... Det gick inte att få bort hos henne, men hon visade å andra sidan ingen oro, utan mera hennes fantastiska vakt-instinkter. Hamilton följde efter henne till dörren några gånger och kollade om någon kom, sen sket han även i det. Nu hoppas vi nyårsafton blir lugn för bägge hundarna.

För att ytterligare späda på eländet så fick vi igång brandlarmet på kvällen. Vi skulle göra varma mackor i ett mackjärn, det var tydligen lite skitigt för det började ryka och strax därpå gick larmet. Vi har ett nytt larm som är kopplat först till larm-centralen, de får bilder skickade till sig (på mig hysteriskt viftande under larmet...)och ringer sedan upp och kollar om vi svarar/säger att det brinner/inte brinner, sen skickar de brandkåren direkt. Nu var det ju falsklarm så de slapp skicka någon, men det kändes tryggt hur snabbt de hörde av sig och hur tidigt brandvarnaren reagerade, det rök knappt ur mackjärnet.

Ni förstår ju vilken jobbig dag han hade igår med alla ljud och intryck!

Idag började dagen med kloklippning;



Hamilton halvsover medan husse klipper. Annat var det med Leia, vi var stundtals 3 man på henne för att hålla och kunna klippa. Helt hopplös, Hamilton är en fröjd!! Amber fick även sina klippta , hon bara ligger i mitt knä och halvsover. Trots att jag är en fena på att klippa hennes pulpa :-( Hon är väldigt hårig om tassarna plus har pyttesmå klor så då och då blöder hon rejält... Men konstigt nog reagerar hon inte, kan de ha olika känslighet tro?!

Efter kloklippning blev det långpromenad med mycket bus, bland annat en enorm pinne som skulle släpas med - den var lika lång som vägen var bred så vi fick passa oss när han kom springandes...



Suddig bild, men han var svår att fota...

Kramar till er alla!

Av Therese - 27 december 2013 15:10

Jag har skrivit det förut och jag skriver det igen, jag älskar att träna med Hamilton, han är lätt att ha att göra med, vill verkligen "vara mig till lags" eller hur man ska uttrycka det. Jag ser det inte riktigt som att han lyder mig och där med basta, jag ser det mer som att vi har en jäkla kul stund tillsammans, jag är en resurs för honom och han gör trix som vi båda tycker är roliga.

Det här med att vara resurs, hur många hundägare är det till sina hundar - som hundarna tycker alltså! Jag vill vara den som är roligast, påhittigast och den som hittar maten åt mina hundar, så att de alltid väljer mig istället för något annat intressant. Alltså jag är intressantare än ALLT annat i världen! Mina hundar har ingen aning om var jag tänker gå när vi går i skogen och de går lösa, helt plötsligt gömmer jag mig, helt plötsligt byter jag väg, helt plötsligt har jag hittat en godis-gömma (som jag själv sprider ut på marken och låtsas äta av, tyvärr har det här fått lite konsekvenser, för så fort jag sätter mig på huk kommer två hundar och kollar vad jag sysslar med...), jag hittar roliga pinnar, kottar osv att leka med. Jag pratar sällan med mina hundar när vi är ute och går, de får hålla koll på mig. Jag ser de ju naturligtvis hela tiden, det är inte så att jag låter dem springa iväg hej vilt, men faktum är att de gör inte det heller. Eller det här är nog en sanning med modifikation, Amber har lite egna åsikter om när matte är viktigast... Men i stort funkar hon!

Hamilton kommer sällan längre än 5-10 m från innan han vänder om och kollar var jag är. Man vet ju aldrig vad matte hittar på... Sen har jag alltid ett litet träningspass med på promenaden, oftast flera stycken, en del längre en del kortare. Jag försöker göra korta pass på sånt han inte kan så bra ännu, för att vi ska lyckas varje gång och avsluta med ett lyckat resultat. Ta till exempel något vi tränar just nu på, ligga kvar och jag ska gå iväg, stå still en stund och sen gå tillbaka till honom. Jag vill att han inte rör sig, inte ens flyttar en tass... I början gick jag inte iväg alls, bara stod still bredvid och höll ögonkontakt, belönade och sen var det slut på övningen. Nu gör jag iväg ca 10 m, stannar ca 10 sekunder och går tillbaka. Det går sakta, sakta, men jag vill verkligen inte hetsa fram något i det här för att han ska "misslyckas" och resa sig eller flytta på sig, så hellre korta pass än att fresta på och det inte blir bra...

En annan sak vi alltid tränar är sitt kvar, inkallning eller att jag går tillbaka, han ska aldrig veta vad jag tänker göra. Jag själv måste vara stensäker redan när jag bestämmer mig för att träna och kallar in honom, annars visar jag osäkerhet och då blir det inte bra! Hamilton kommer så gott som alltid när jag ropar på honom, visst händer det att han står i en fläck och luktar och har knäck i lurarna, men då får han en mycket irriterad matte över sig som talar om att det där är inget som är accepterat i vår värld! Det är samma sak här, med inkallningen, den har alltid varit rolig och lönsam för honom. Vi busar, kramas, pussas, ger godis osv varje gång. Det här med att belöna med ord och fysik (klappar, kramar och pussar) är jätteviktigt, det ska inte alltid vara godis. Det för att han även ska komma de gånger jag inte har godis med mig. Ta som de senaste dagarna, jag har inte haft godis pga att jag måste torka kött själv och har inte hunnit med det i juldagarna. Ändå har Hamilton kunnat komma till mig, utan godis-utdelning. Jag tänker mig att ett "bra, duktig kille" är lika mycket värt som en godis. Det har jag alltid sagt samtidigt som jag gett honom godis när han var yngre, kan tänka mig att det blir lite som med klicker. Bra:et blir lika mycket värt som en godis eftersom bra:et är förknippat med godis tidigare. Vet inte så mycket om klicker, men det är så här jag tänker...

Hamilton får även lära sig att leta efter sin leksak i skogen, det är en jättebra nos-övning som kör slut på hjärnan. Det tar inte så lång tid att t ex sätta ner sin hund, slänga ut leksaken och sen ska hunden titta i ögonen och man säger "leta". De gamla vanliga leksakerna vi har med på promenaderna är inte så svåra längre. Vi avancerar till pinnar jag bara hållit en kort stund i, även det hittar han - även om det naturligtvis tar lite längre tid, vilket är bra för hjärnverksamheten ;-) Leksakerna kan jag gömma på olika ställen, under någon mossa, i ett träd eller liknande så att han inte bara nosar på marken.

Hemma har vi hämta-övningar, jag "tappar" div föremål och Hamilton hämtar. Även här har han med glädje gjort det de senaste dagarna utan godis. Jag provar olika material och grejer, men han har inga problem att ta vare sig leksaker, träskedar, stålgafflar, tidningar, pengar, pennor osv. Det är riktigt kul att se honom vilja hämta grejen till mig, vilja samarbeta!

Vi tränar ute på att gå fint bredvid mig, utan att dra i koppel. Jag tror väldigt lite på det här med olika hjälpmedel man har till sin hund; halti, sele osv. Ser inte varför jag ska använda det på min hund istället för att lära den att det inte är ok att dra i kopplet. Jag vet inte hur många skor jag sliter ut när vi tränar det här, det dras med foten i backen och stampas av mig så han "skärper till sig". I början fattar han naturligtvis inte det, då får man handgripligen visa honom att dra i kopplet är inget vi håller på med. Då vänder vi om, går åt andra hållet, går runt (ja, jag kör "gå runt" så som man gjorde i lydnadsträningen förr i tiden), sitt, titta på mig och så börjar vi om. Vissa promenader är inte långa i sträckor, till brevlådan kanske men den kan ta upp till en halvtimme. Allt upp till Mr H hur många gånger vi ska vända om och börja om! Nu räcker det med ett "Bättre" så går han in vid sidan igen. Jag tål inte hundar som drar i kopplet och än har jag inte haft någon, vare sig lånad eller egen :D

Möten med människor är ju också något vi måste träna på, och speciellt här ute eftersom vi så sällan träffar folk. Idag hade jag tur, fick först möte med en joggare. Joggare kan vara ännu mer utmanande i och med att de springer, jakt-instinkten sätter in. Vid första mötet kommer en joggare, jag visslar på hundarna. Sätter de ner och håller i halsbandet på Hamilton, Amber är inte så intresserad av folk så hon står hellre och tigger godis. Hejar på joggaren, det kan också vara en trigger för hunden... Båda stannar kvar så fint och vi fortsätter vår promenad. Sen får vi en joggare som hinner ikapp oss, här kan det bli ännu jobbigare när vi ska fortsätta gå i och med att vi har en springandes människa framför oss som kan vara kul att jaga. Satte hundarna som vanligt, de fick bra och klappar, sedan gick vi när joggaren hunnit iväg en 20 meter. Då tycker ju Hamilton att den där var ju spännande och pinnar iväg lite, jag ropar tillbaka honom och så gör vi några gånger tills han förstår att joggare jagar vi inte!

Hade också ett hundmöte idag, det är inte heller så ofta, så det gäller att ta tillfället i akt och träna!!! Här var det två personer med 3 hundar, de kom isär från varandra lite eftersom ekipage nr 2 hade en diskussion om hur man sköter sig vid hundmöten. Superduper-bra att träna 2 gånger så tätt. Hamilton spänner upp sig lite, jag tror det här beror på att han är osäker på hur han ska hantera situationen, inte att han vill ha bråk eller vara kaxig. Jag buttar honom i sidan och säger, lägg av, för att bryta hans intresse för hund nr 1, vi går vidare och då står hundekipage nr 2 och pratar om hyfs, jag buttar till honom igen och vi fortsätter. När vi har passerat ber jag honom ta kontakt med mig och när han gör det så belönar jag jättemycket och vi busar och gosar och fortsätter till skogen och busar.

Det är viktigt att också belöna när hunden gör rätt, inte bara vara sur och grinig när det inte funkar... Och det kommer inte att funka nästa gång heller om du inte belönar mycket. Varför skulle hunden göra det du ber den om om det inte är värt något. Det är som de man ser stå och säga "sitt" gång på gång till sin hund, den sätter sig motvilligt, får inget för det och då ställer den sig upp igen. Både Leia och Hamilton har alltid haft en väldigt fin kontakt med oss, de kan sitta hur länge som helst och bara titta på oss och vänta på godis. De bryter inte kontakten eftersom de vet att det lönar sig i slutändan.

Nu är jag långt ifrån en hundexpert, det finns massor av duktiga hundägare, jag skriver bara för min egen skull och vill nii läsa och ta lite tips; varsågod. Jag suger själv i mig alla tips jag kan få, sen utvärderar jag och tar till mig dem som funkar för mig och vår hundar!

Hamilton hos "farmor" på julafton. Han skötte sig exemplariskt, la sig och sov när vi åt, var med när vi ville att han skulle vara med och var däremellan en avslappnad trygg hund. Något man kan säga om honom är att han känns väldigt trygg och litar på oss, det är det allra viktigaste tycker jag!

Kram, Therese

Av Therese - 22 december 2013 12:20

I fredags gick vi äntligen en längre promenad, vi har en stig längs vattnet, Upplandsleden och sedan vänder jag in på en grusväg som leder till en lerväg... Det är en bra stig, det är kuperat för hundarna, Amber studsar upp och ner på sina stenar och tigger godis. Hamilton äter antingen en massa skit eller springer runt och bär på finaste snör-stumpen (allt för att Mr H inte ska sätta i sig ALLT!).

På ett ställe går det brant uppför, precis vid en liten bäck. Det är lerigt där och jag har länge tänkt hänga upp ett snöre där. I fredags var det dags!



Suddig bild, men man ser i alla fall tanken. Jag kommer nyttja det där snöret mycket framöver, både upp och ner!

Sen kom vi upp på höjden, man ser långt ut över Mälaren här, vackert! Försökte mig på att ta en fin bild på hundarna;



Tittar man noga ser man att Amber är på väg till mig - inte en framtass är i backen... Suck, denna lilla huligan alltså! Jag säger sitt och sitt kvar, det gör valpen (eller unghunden som jag nog tycker han är mer nu), men den där lite äldre, borde vara mognare. Nej, hon sätter sig, tittar åt annat håll, jag lockar, hon kommer farandes, jag sätter igen, hon tittar åt andra hållet, jag lockar lite försiktigt samtidigt som jag säger SITT KVAR, då blir det såhär... Matte, ska vi pussas? Hamilton sitter snällt och väntar på KOM eller SÅ som jag ofta säger när vi tränat klart. Jaja, rätt bra blev en bild i alla fall!

Här är ild bara på Hamilton när liten hade annat att fixa med...



Sen gick vi vidare och Hamilton fick span på något i skogen, vildsvin, älg??



Här satt han och väntade på att få springa och leta rätt på bästa snörbiten. Amber stör till det lite och han tror hon ska ta den, annars brukar titta intensivt på mig och vänta på VARSÅGOD!




Här är en närstudie på liten huligans söta ansikte!




På kvällen låg Hamilton så fint i soffan, tog en underbar bild på vår underbara kille!




I går lördag åkte vi till Ursvik och gick, först åkte vi till Mats faster och farbror och hälsade på. De har inte sett Hamilton på jättelänge och oj vad de blev förvånade över hur stor han blivit! Är han färdigvuxen, frågade de. Njae, inte riktigt... Han väger runt 35-37 kg nu och när jag försökte mäta var han 60 cm hög. Jag vet inte hur man mäter, och mäter förmodligen fel, men däromkring!

I Ursvik fick vi hästträning, först på det som kommer ur hästen... Hamilton har inte tränat så jättemycket på hästskit än så länge, det går inte så mycket hästar här ute på våra stigar. I Ursvik är det däremot mycket, bra träning! När Leia var liten tränade vi henne och det här slutade med att hon gick omvägar och tittade åt andra hållet! Hamilton däremot smaskade glatt i sig de bruna bullarna som naturen bjöd på. Ända tills husse fick syn på det, då blev det skällning och han gömde sig bakom mig... När vi fortsatte gå kom det en ny hög bullar, Hamilton tog glatt för sig, jag skällde och han gömde sig bakom husse... Sen hade han fattade det där, så han gjorde så att han gick till högen och nosade, sen tittade han på oss och fick beröm!

Längre fram träffade vi på en häst, jösses, det var en jäkla stor hund, sa Hamilton! Han morrade och tyckte inte det var särskilt spännande. Tjejen som red var jättesnäll och stannade och frågade om vi ville träna hästmöte, jatack sa jag!!! Det här är kanon! Så han fick sitta i slänten med husse till att börja med och spana lite. Jag lyfta upp Amber och gick fram och klappade hästen, hon morrade! Släppte ner henne och hon höll sig sedan undan. Tog Hamilton i halsbandet och vi närmade oss hästen, den var helt underbart lugn och vi stod länge nära och bara tittade och pratade med hästen. Det här var kanon!! Tackade så mycket och gick vidare mot bilen.

Igår kväll gick vi en promenad i området, vi har en granne som klätt ett stort träd (eller kanske två) med massa fina lyktor och ljus. Det var mäktigt, men tyvärr satte det griller i huvudet på Mats inför nästa års julpynt...

Så här såg filten i soffan ut efter att Hamilton lagt sitt mag-avtryck;




Snyggt tyckte jag och tur vi har filtar på alla möbler som de små sötnosarna är i!

Idag har vi gått en promenad på förmiddagen, tränat lite leta matte/husse samt bästa snöret! Han är väldigt duktig. Jag fullkomligt älskar att träna med honom, han är så glad och vill lära sig. Han är lättlärd och helt enkelt underbar!! Hämta grejer gör han med stor iver, allt möjligt tränar vi med; skedar, träskedar, plastaskar, pengar (det här önskar jag vi kunde utveckla så han kan leta upp lite när vi är ute!) och till slut brödpåsen (vilket inte gick så jättebra...).


Ni får jättegärna lämna nån liten kommentar när ni läser, jag blir så glad av dem!!!

Kram, Therese

Av Therese - 20 december 2013 09:34

Hamilton fick vila mycket igår för att ta igen magen. Vi gick bara en kortare sväng på eftermiddagen och då var han hur pigg som helst samt fin i magen. Han hade fått blåbärspuré på dagen, som jag tror gjorde att det stoppades upp. Om man ska ge det har jag hört att det är bäst att ge de här små barnmats-burkarna, de innehåller inte socker och det är bättre för dålig mage än t ex blåbärssoppa.

Handlade lite igår också, bland annat hundarnas mat. Det är frysta korvar på 500g vardera, köper kartonvis 40 st åt gången. Men igår hade de öppnat upp min karton/glömt beställa, så jag fick 4 kassar med korvar. Mycket tyngre än kartonen att få med sig... Men nu har de mat så de klarar sig över jul :D

Vi åt skink-macka igår kväll. Vi brukar alltid köpa en skinka långt innan jul och sätta i oss och sedan en till till jul. Det är så gott med skink-macka! Vi har investerat i en skärmaskin så nu får man fina skivor!

Det var fler som ville ha skinka;



Hur gulliga är inte vi?!

Sedan ställde Mats tallriken vid schärslongerna och gick och fixade nåt annat. Så här såg det ut sen;

Den lilla hunden slickade sig förnöjt runt munnen och halva mackans skinka var borta... Jag säger det igen; Hon är en huligan ;-)



Idag blev det också tidig morgon, inte för att det var diarré, utan helt enkelt för att Hamilton var understimulerad... Han fick alldeles för lite att göra igår så idag blir det slutkörning av bägge hundarna så jag kan få det lite lugnt. Vill inte börja jul-ledigheten med att ha stissiga hundar, julen är tillräckligt hysterisk som den är! Sen är det bara att hålla en lagom nivå på motion och mental träning så vi alla "håller oss på banan"!


Nu ut i skog och mark och köra slut på gänget!

Kram, Therese

Av Therese - 19 december 2013 07:46

Hamilton är inte överförtjust att åka bil. Han har sedan han var liten mått väldigt illa i bilen, något valpar ofta gör. Vet inte hur många gånger han spytt i bilen (och andras när han åkt med andra...). Jag kom på att om det var mer än 3 timmar efter att han ätit så kom inte så mycket upp, mest dreggel och det är mer ok än matrester (dyrt blir det också om han ska slösa på maten så där ;-) ).

Senaste tiden har vi inte haft några spyningar men lik förbenat gillar han inte att åka bil, så igår tänkte jag träna det här lite genom att åka en kort sträcka och sen gör vi nåt roligt; går promenad på nytt ställe! Sagt och gjort, stuvade in hundarna (med betoning på stuvade, Hamilton börjar bli så stor nu så buren känns ibland liten) och åkte till andra sidan av vår halvö. Där är en grusväg, som är avstängd med bom, som man kan gå. En lagom runda på en timme med massa nya lukter och framför allt pinnar att bära på för Hamilton!

Längs den här vägen har någon satt upp div tomtar och vad passar inte bättre nu inför jul!?




Amber med en liten tomtefamilj som bor under några stenar.


Försökte ta bild på Hamilton med div pinnar, grenar och liknande men han bara busade och skulle slänga runt med kroppen och pinnen så alla bilder blev suddiga :-(

Efter den promenaden åkte vi hem igen och hundarna var lagom trötta. Det finns inget skönare än att ha gett hundarna en ordentlig promenad med lite träning så de blir tillfreds. Det här är nödvändigt för både Hamilton och Amber, de är båda pigga hundar med mycket spring i benen och funderingar i skallen som behöver rensas. Jag har personligen lite svårt att förstå att man har hund om man inte ger dem vad de behöver, visst, jag är också sjuk, mår dåligt, hinner inte ibland, men jag skulle inte låta det gå vecka efter vecka utan att ge dem minst en långpromenad plus lite träning varje dag. Gärna springa lösa och verkligen få sträcka ut sina kroppar. Våra hundar njuter av det och man ser glädjen i deras kroppar av att få vara lösa och lediga och bara få vara hund ett tag.

Läste en intressant artikel i Rottweiler-tidningen igår. Det var en veterinär som hade skrivit om det här med hundars lek och skador vid lek. Han menade på att han ser allt för mycket skador som uppkommit genom lek. Här menar han lek med hundar som inte känner varandra väldigt bra, alltså sådana hundar man träffar nästan dagligen. Andra hundar, som man kanske träffar på promenaden, och ägaren frågar om de kan leka ska man inte göra det med. Dela känner hundarna inte varandra, det kan bli kraftmätningar som slutar illa i bett eller så blir leken för våldsam för någon av dem. Han beskrev till exempel att två hundar träffas, börjar leka, den ena hunden ställer sig och luktar på något, den andra hunden vill leka och springer i full fart in i den luktande hunden. Det är som att krocka med en betongklump... De får blåmärken, vilket ju vi aldrig ser pga pälsen, sträckningar och ibland sprickor i skelettet, eller benbrott.

Han fick ofta frågan om hundarna kunde leka när han gick med sina hundar. Nej, svarade han alltid. Varför då? frågar den andra hundägaren. Varför? undrar veterinären. Varför ska min hund leka med din hund? De känner inte varandra så väl, de kan skada sig osv. Nej, hans hundar var för värdefulla för honom för att släppa ihop med okända hundar.

Jag kan på sätt och vis hålla med honom, det är självklart att det kan bli bråk, slagsmål. Även skador vi inte ser. Samtidigt kan jag tycka att det är vi som hundägare som sätter stop när leken blir för häftig, lugnar ner hundarna eller ser till att inte någon blir omkullsprungen.

Köpte en rosa gris igår som Oinkar, den var jättepopulär här hemma! När Hamilton var liten hittade vi en gris i djuraffären som oinkade, Hamilton var jätterädd för den. Vi tränade varje gång vi gick in i affären och för någon månad sedan var han mogen att få en egen. Den oinkade och han lekte med den med skräckblandad förtjusning. Den var lite läskig samtidigt som den var väldigt spännande! Både Amber och Hamilton hade väldigt kul tillsammans med grisen - i några dagar, sedan var den söndertuggad... Så igår fick de en ny, rosa, som de lekte med. Men den tar jag bort när jag märker att de (han) mest tuggar på den. Ställde den på vardagsrumsbordet, Hamilton var där några gånger och nosade, men förstod nejet att han skulle låta den vara. Amber satt på soffan och kvittrade. Hon kvitter-gnäller när hon vill ha något, låter väldigt kul och jag försökte filma men hon kvittrade bara när jag inte filmade...

Idag är Hamilton risig i magen igen, så vi har haft tidig uppgång... Han är väldigt duktig på att säga till, gnäller och springer ömsom till ytterdörren, ömsom till altandörren. Jag skyndade mig på med kläderna och det var jättebråttom! Nu hoppas jag bara att det är något han fått i sig igår och inte att diarrémagen ska fortsätta :-(


Kram, Theresee

Av Therese - 17 december 2013 07:53

Tydligen sparade bloggen ner helt plötsligt, för fortsätta här!

Färskfoder är ett foder (som i vårt fall) är fryst i korvar, däri ligger vom, njurar, hjärta, lever, vitaminer och benmjöl (helt enkelt allt hunden behöver), det är framställt på ett mycket mer naturligt sätt och är naturliga råvaror. Torrfoder (vill inte skrämma upp er här, men har läst mycket om detta och många är på det här sättet;) innehåller ofta kött-biprodukter. Vad är det, tänker man? Jo, det är på kyckling t ex näbbar, klor annat som inte går att använda på en kyckling till mat eller produktion av annan människo-produkt. Ägg, som många torrfoder innehåller, är inte såna ägg som du och jag köper i affären, nej, det är äggen som inte går att sälja; ruttna ägg, ägg som blivit befruktade och börjat utveckla en kyckling. Jag säger inte att alla torrfoder är sammansatta på det här sättet, jag säger bara att jag tror färskfoder är mer naturligt och något jag tror på mer för mina hundar. Var och en gör som den vill och vill ni läsa mer så finns en tjej som skrivit mycket om detta, och naturligtvis har belägg för det hon skriver, maila mig så mailar jag adressen.

bergsmo@live.se

Åter till Hamilton, han äter färskfoder, Vom og Hundemat. Till det tillsätter jag Omega-3 för att hjälpa hans torra hud samt inflammerade tarmar. Han mår prima idag och magen är fastare än jag någonsin sett en hund ha! Dessutom dricker han inte lika mycket vatten (färskfoder innehåller mycket vatten) samt att de både äter med god aptit. Amber, som alltid varit en liten mat-vägrare, står och stampar när jag gör i ordning maten.

Det som hände på Ulltuna var att vi fick rådet att inte börja med en ultraljuds-undersökning samt avförings-prov (ja, varför har vi inte fått gjort det tidigare??? Vi har bett om det, men veterinären har sagt att det gör man i ett senare skede. När då, efter att ni tagit prover och förstört (?) hans tarm och mage, samt ruinerat husse och matte?). Väl på Ulltuna träffa vi en underbar veterinär som är en av Europas bästa på mag-problem. Hon bestämde fort att vi inte gör ultraljud eftersom hans mage är fin, hon till och med uttryckte det; det är onödiga pengar... Sedan pratade vi om kost, om hans mage och hur han mått. Hon sa så här om maten; hon är inte 100%-igt för färskfoder pga att det kan finnas problem i hygienen vid hanteringen, t ex Camphilobactier (eller hur de stavas) i kyckling, samt att det kan vara svårt att få en rätt sammansatt kost. Hon menade här folk som mer kör BARF, vilket jag inte skulle våga pga att jag har för lite kunskaper. Hygienen i Sverige är oerhört god vad gäller hantering av kött och liknande så smittor är ytterst ovanliga (dessutom är ju fodret nerfruset och då borde väl alla bakterier och skit försvinna?). Nu är Hamiltons foder ett full-foder så det är komplett. Det här med Omega-3, eller laxolja som jag kör, är att ytterst bra komplement till alla hundar sa hon. Det ger fina pälsar, hudar samt tarmar.

Vi lämnade in avföringsprov och hon klämde igenom hela Hamiltons mage. Han var så oerhört duktig, stod still och protesterade inte, tyckte det nog var rätt mysigt! Hon var väldigt förtjust i honom och den veterinär-studerande som tagit emot oss hade (efter besöket) bestämt sig för att det blir Rottweiler han köper i framtiden! Bra PR för rasen är vår lilla gubbe!

Avförings-provet visade dock att han hade spolmask. Vi har nu avmaskat i 5 dagar (2 dagar mer än rekommenderat för att vara säkra på att de kommit ut, vilket vi också sett *urk*), tvättat allt hundarna sover, ligger på, tvättat hundarna samt skurat alla golv. Så nu ska de vara borta! Ett bevis på det är kanske att Hamilton på 5 dagar gått upp 2,5 kg... Han har varit lite smal, trots bra protioner!

Nu mår han bra, han dricker inte som en galning, magen fungerar, han stönar inte när han vilar och han är pigg och glad! Det gör även matte glad :D

Som ni förstår har det här varit en jättejobbig tid, jag har fullkomligt gått ner mig i oro över honom, det har tagit upp mycket tid, kraft och pengar. Men nu blickar vi framåt och ser att vi har en underbar hund.

Måste berätta om allt han lärt sig :D

Han kan det här med sitt, ligg, sitt igen (vilket aldrig Leia lärde sig, hon låg kvar och sket fullständigt i att sätta sig upp). Han kan inkallning, han kan gå runt, han letar efter leksaker i skogen, han kan sitta kvar, ligga kvar, leta efter husse och matte i skogen osv. Sen det senaste trixet är att han kan "hämta" allt jag tappar på golvet, oavsett material; skedar, leksaker, tidningar osv. Han går väldigt bra lös, är alltid lös i skogen, samt går ganska bra i koppel (där jobbar vi fortfarande lite grann). Det är klart han kan mer saker, som jag inte kommer på nu, vi får fylla på listan allt eftersom :D

Han har vuxit ordentligt också, är i dagläget lite högre än Leia och lika tung, men absolut inte lika muskulös som hon var! Men det kommer, en rottis breddar tills de är 3 år har jag för mig.

Han älskar människor, han gillar hundar, som är trevliga, men säger ifrån om det blir för påfluget... Han har en väldigt stolt svanshållning, som nog kan uppfattas som lite dominant av andra hundar (och folk!), men viker ner fort om något är läskigt. Han försöker inte lösa problem själv, utan söker sig till oss (precis som jag vill ha det med en blivande stor rottis-hane).

Amber och han är underbart söta tillsammans, han är försiktig med henne, hon är inte lika försiktig med honom :-( Hon bestämmer helt klart här hemma... Och det är som det ska vara, hon är en liten tuffing som inte bangar att busa ganska hårt och fara in i saker och ramla och sånt. Ibland har man hjärtat i halsgropen när de där två håller på.

Här kommer en liten bild på Mr H;



Mer berättelser om vår vardag kommer mer frekvent framöver nu när jag har tid och ork ;-)

Kram, Therese

Av Therese - 17 december 2013 07:22

Det har varit jobbigt under sommaren och hösten. Saknaden efter Leia är enorm, jag tänker på henne varje dag och är ledsen för att hon är borta. Men vi har en ny krabat som är helt underbar som jag älskar väldigt, väldigt mycket! Han är ljuvlig och fin, han är följsam, lättlärd och samarbetsvillig. Men vi har haft ett jätteproblem med honom, eller egentligen två, som gjort att hösten varit jobbig. Han har varit jättedålig i magen samt kliat sig i pälsen.

Ska försöka berätta lite om vad som hänt och hur han mått.

Ända sedan Hamilton kom till oss som liten valp har han haft lite småkrasslig mage samt kliat sig. Jag tänkte att magen kan bero på miljöombyte, flytten till oss, eller att vi bytte foder ganska direkt han kom hem. Kliandet såg jag mer som en valp-grej, han bet sig på tassarna och jag tänkte det var växtvärk, pälsbyte osv... Magen var rätt ok till att börja med på dagen, men ju längre dagen gick och ju fler gånger han sket (och han sket jättemycket, tyckte jag i jämförelse med andra hundar. Dels mycket varje gång, dels 4-5 gånger per dag som minst) desto lösar blev det för att på kvällen rinna ur honom. Vi provade att blöta upp maten, vi provade att ge torrt. Det spelade ingen roll. Vi delade upp det på fler måltider, färre måltider. Ingen skillnad. Samtidigt låg han och små-stonkade när han sov (idag har jag förstått att han hade ont i magen).

Vi provade ett känslig-mage-foder som vi körde till Leia, hon hade ju också alltid känslig mage. Men det hjälpte inte heller. Vi var till veterinären såklart mitt i allt det här för att utreda, men det enda de föreslår är ett allergi-foder. Vi hade vid det här laget hört att åtminstone en bror hade foder-allergi och då mot kyckling och ris. Kunde det vara samma? Allergi-fodret kom med hem (svindyrt kan jag säga!) och vi gick över till det. Han blev något bättre i magen först, kliandet ökade markant. Tillbaka till veterinären, jag påtalar det här med kyckling- och ris-allergin hos brorsan och säger att det är ju det allergi-fodret innehåller. Veterinären vidhåller att det är rätt foder för Hamilton eftersom protein- och kolhydrat-källorna är så pass uppspjälkade så de inte ska reagera på det. I min lekmannamässiga värld låter det här jättekonstigt, en nöt-allerigiker kan ju reagera på partiklar från t ex jordnötter i luften, varför skulle en hund INTE reagera på det här? I vilket fall som helst så börjar veterinären undersöka honom och då ser vi att bak på rumpan (där han inte kommer åt att klia sig och däremed inte har kliat sönder sig) har fullt med sår. De måste kommit inifrån! Men veterinären tycker ändå vi ska fortsätta på fodret samt göra en gastroskopi eller endoskopi, vet inte vilket hon menade.

Vi fick remiss till Ulltuna för detta, Hamilton skulle sövas och man skulle gå ner med kamera samt ta prover från mage och tarm...

När vi åkte därifrån kände jag bara instinktivt att det här fodret är inte bra, han mår inte bra på det. Dessutom hade han börjat dricka runt 2-3 liter vatten per dag. Så jag tänker färskfoder, dvs

Skapa flashcards