Hamilton är inte överförtjust att åka bil. Han har sedan han var liten mått väldigt illa i bilen, något valpar ofta gör. Vet inte hur många gånger han spytt i bilen (och andras när han åkt med andra...). Jag kom på att om det var mer än 3 timmar efter att han ätit så kom inte så mycket upp, mest dreggel och det är mer ok än matrester (dyrt blir det också om han ska slösa på maten så där ;-) ).

Senaste tiden har vi inte haft några spyningar men lik förbenat gillar han inte att åka bil, så igår tänkte jag träna det här lite genom att åka en kort sträcka och sen gör vi nåt roligt; går promenad på nytt ställe! Sagt och gjort, stuvade in hundarna (med betoning på stuvade, Hamilton börjar bli så stor nu så buren känns ibland liten) och åkte till andra sidan av vår halvö. Där är en grusväg, som är avstängd med bom, som man kan gå. En lagom runda på en timme med massa nya lukter och framför allt pinnar att bära på för Hamilton!

Längs den här vägen har någon satt upp div tomtar och vad passar inte bättre nu inför jul!?

Amber med en liten tomtefamilj som bor under några stenar.


Försökte ta bild på Hamilton med div pinnar, grenar och liknande men han bara busade och skulle slänga runt med kroppen och pinnen så alla bilder blev suddiga :-(

Efter den promenaden åkte vi hem igen och hundarna var lagom trötta. Det finns inget skönare än att ha gett hundarna en ordentlig promenad med lite träning så de blir tillfreds. Det här är nödvändigt för både Hamilton och Amber, de är båda pigga hundar med mycket spring i benen och funderingar i skallen som behöver rensas. Jag har personligen lite svårt att förstå att man har hund om man inte ger dem vad de behöver, visst, jag är också sjuk, mår dåligt, hinner inte ibland, men jag skulle inte låta det gå vecka efter vecka utan att ge dem minst en långpromenad plus lite träning varje dag. Gärna springa lösa och verkligen få sträcka ut sina kroppar. Våra hundar njuter av det och man ser glädjen i deras kroppar av att få vara lösa och lediga och bara få vara hund ett tag.

Läste en intressant artikel i Rottweiler-tidningen igår. Det var en veterinär som hade skrivit om det här med hundars lek och skador vid lek. Han menade på att han ser allt för mycket skador som uppkommit genom lek. Här menar han lek med hundar som inte känner varandra väldigt bra, alltså sådana hundar man träffar nästan dagligen. Andra hundar, som man kanske träffar på promenaden, och ägaren frågar om de kan leka ska man inte göra det med. Dela känner hundarna inte varandra, det kan bli kraftmätningar som slutar illa i bett eller så blir leken för våldsam för någon av dem. Han beskrev till exempel att två hundar träffas, börjar leka, den ena hunden ställer sig och luktar på något, den andra hunden vill leka och springer i full fart in i den luktande hunden. Det är som att krocka med en betongklump... De får blåmärken, vilket ju vi aldrig ser pga pälsen, sträckningar och ibland sprickor i skelettet, eller benbrott.

Han fick ofta frågan om hundarna kunde leka när han gick med sina hundar. Nej, svarade han alltid. Varför då? frågar den andra hundägaren. Varför? undrar veterinären. Varför ska min hund leka med din hund? De känner inte varandra så väl, de kan skada sig osv. Nej, hans hundar var för värdefulla för honom för att släppa ihop med okända hundar.

Jag kan på sätt och vis hålla med honom, det är självklart att det kan bli bråk, slagsmål. Även skador vi inte ser. Samtidigt kan jag tycka att det är vi som hundägare som sätter stop när leken blir för häftig, lugnar ner hundarna eller ser till att inte någon blir omkullsprungen.

Köpte en rosa gris igår som Oinkar, den var jättepopulär här hemma! När Hamilton var liten hittade vi en gris i djuraffären som oinkade, Hamilton var jätterädd för den. Vi tränade varje gång vi gick in i affären och för någon månad sedan var han mogen att få en egen. Den oinkade och han lekte med den med skräckblandad förtjusning. Den var lite läskig samtidigt som den var väldigt spännande! Både Amber och Hamilton hade väldigt kul tillsammans med grisen - i några dagar, sedan var den söndertuggad... Så igår fick de en ny, rosa, som de lekte med. Men den tar jag bort när jag märker att de (han) mest tuggar på den. Ställde den på vardagsrumsbordet, Hamilton var där några gånger och nosade, men förstod nejet att han skulle låta den vara. Amber satt på soffan och kvittrade. Hon kvitter-gnäller när hon vill ha något, låter väldigt kul och jag försökte filma men hon kvittrade bara när jag inte filmade...

Idag är Hamilton risig i magen igen, så vi har haft tidig uppgång... Han är väldigt duktig på att säga till, gnäller och springer ömsom till ytterdörren, ömsom till altandörren. Jag skyndade mig på med kläderna och det var jättebråttom! Nu hoppas jag bara att det är något han fått i sig igår och inte att diarrémagen ska fortsätta :-(

Kram, Theresee

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I måndags var vi för sista gången hos veterinären med Hamilton. Hans armbågar har inte läkt som de skulle & han verkade ha fått ytterligare skador i dem samt att ena höften verkade skum. Ortopeden på Strömsholm & jag diskuterade de olika alternativ v...

Som ni kanske märkte fick jag aldrig in filmen i bloggen, inte några inlägg heller efter sista... Usch, det känns som jag försummar er! Men nu blir det en uppdatering!!! Tiden efter operationen gick bra, vi tog stygnen i samband med första reha...

Igår opererades Hamilton. Det gick bra! Vi kom dit tidigt på morgonen och träffade hans ortoped. Hon klämde och kände igenom honom, den här gången utan munkorg och inte ens en litet missnöje från herrn (märks att han är van att bli klämd och känd...

Här jobbar vi vidare med Hamiltons rehab. Han går sina promenader och har vattentrask en gång i vecka ca. Vi har börjat väldigt med korta promenader, typ max 5 minuter ca 6 gånger om dagen. Sedan sakta ökat på vecka för vecka. Jag har gått runt huset...

Nu är Hamilton opererad, det gick bra! Han hade dock lite dubbelslag på hjärtat under operationen så de fick ha extra koll på honom under uppvaket samt att det ju satt ett fragment i leden - som veterinären misstänkte. Detta kallas FCP, är en ärftlig...