Jag har skrivit det förut och jag skriver det igen, jag älskar att träna med Hamilton, han är lätt att ha att göra med, vill verkligen "vara mig till lags" eller hur man ska uttrycka det. Jag ser det inte riktigt som att han lyder mig och där med basta, jag ser det mer som att vi har en jäkla kul stund tillsammans, jag är en resurs för honom och han gör trix som vi båda tycker är roliga.

Det här med att vara resurs, hur många hundägare är det till sina hundar - som hundarna tycker alltså! Jag vill vara den som är roligast, påhittigast och den som hittar maten åt mina hundar, så att de alltid väljer mig istället för något annat intressant. Alltså jag är intressantare än ALLT annat i världen! Mina hundar har ingen aning om var jag tänker gå när vi går i skogen och de går lösa, helt plötsligt gömmer jag mig, helt plötsligt byter jag väg, helt plötsligt har jag hittat en godis-gömma (som jag själv sprider ut på marken och låtsas äta av, tyvärr har det här fått lite konsekvenser, för så fort jag sätter mig på huk kommer två hundar och kollar vad jag sysslar med...), jag hittar roliga pinnar, kottar osv att leka med. Jag pratar sällan med mina hundar när vi är ute och går, de får hålla koll på mig. Jag ser de ju naturligtvis hela tiden, det är inte så att jag låter dem springa iväg hej vilt, men faktum är att de gör inte det heller. Eller det här är nog en sanning med modifikation, Amber har lite egna åsikter om när matte är viktigast... Men i stort funkar hon!

Hamilton kommer sällan längre än 5-10 m från innan han vänder om och kollar var jag är. Man vet ju aldrig vad matte hittar på... Sen har jag alltid ett litet träningspass med på promenaden, oftast flera stycken, en del längre en del kortare. Jag försöker göra korta pass på sånt han inte kan så bra ännu, för att vi ska lyckas varje gång och avsluta med ett lyckat resultat. Ta till exempel något vi tränar just nu på, ligga kvar och jag ska gå iväg, stå still en stund och sen gå tillbaka till honom. Jag vill att han inte rör sig, inte ens flyttar en tass... I början gick jag inte iväg alls, bara stod still bredvid och höll ögonkontakt, belönade och sen var det slut på övningen. Nu gör jag iväg ca 10 m, stannar ca 10 sekunder och går tillbaka. Det går sakta, sakta, men jag vill verkligen inte hetsa fram något i det här för att han ska "misslyckas" och resa sig eller flytta på sig, så hellre korta pass än att fresta på och det inte blir bra...

En annan sak vi alltid tränar är sitt kvar, inkallning eller att jag går tillbaka, han ska aldrig veta vad jag tänker göra. Jag själv måste vara stensäker redan när jag bestämmer mig för att träna och kallar in honom, annars visar jag osäkerhet och då blir det inte bra! Hamilton kommer så gott som alltid när jag ropar på honom, visst händer det att han står i en fläck och luktar och har knäck i lurarna, men då får han en mycket irriterad matte över sig som talar om att det där är inget som är accepterat i vår värld! Det är samma sak här, med inkallningen, den har alltid varit rolig och lönsam för honom. Vi busar, kramas, pussas, ger godis osv varje gång. Det här med att belöna med ord och fysik (klappar, kramar och pussar) är jätteviktigt, det ska inte alltid vara godis. Det för att han även ska komma de gånger jag inte har godis med mig. Ta som de senaste dagarna, jag har inte haft godis pga att jag måste torka kött själv och har inte hunnit med det i juldagarna. Ändå har Hamilton kunnat komma till mig, utan godis-utdelning. Jag tänker mig att ett "bra, duktig kille" är lika mycket värt som en godis. Det har jag alltid sagt samtidigt som jag gett honom godis när han var yngre, kan tänka mig att det blir lite som med klicker. Bra:et blir lika mycket värt som en godis eftersom bra:et är förknippat med godis tidigare. Vet inte så mycket om klicker, men det är så här jag tänker...

Hamilton får även lära sig att leta efter sin leksak i skogen, det är en jättebra nos-övning som kör slut på hjärnan. Det tar inte så lång tid att t ex sätta ner sin hund, slänga ut leksaken och sen ska hunden titta i ögonen och man säger "leta". De gamla vanliga leksakerna vi har med på promenaderna är inte så svåra längre. Vi avancerar till pinnar jag bara hållit en kort stund i, även det hittar han - även om det naturligtvis tar lite längre tid, vilket är bra för hjärnverksamheten ;-) Leksakerna kan jag gömma på olika ställen, under någon mossa, i ett träd eller liknande så att han inte bara nosar på marken.

Hemma har vi hämta-övningar, jag "tappar" div föremål och Hamilton hämtar. Även här har han med glädje gjort det de senaste dagarna utan godis. Jag provar olika material och grejer, men han har inga problem att ta vare sig leksaker, träskedar, stålgafflar, tidningar, pengar, pennor osv. Det är riktigt kul att se honom vilja hämta grejen till mig, vilja samarbeta!

Vi tränar ute på att gå fint bredvid mig, utan att dra i koppel. Jag tror väldigt lite på det här med olika hjälpmedel man har till sin hund; halti, sele osv. Ser inte varför jag ska använda det på min hund istället för att lära den att det inte är ok att dra i kopplet. Jag vet inte hur många skor jag sliter ut när vi tränar det här, det dras med foten i backen och stampas av mig så han "skärper till sig". I början fattar han naturligtvis inte det, då får man handgripligen visa honom att dra i kopplet är inget vi håller på med. Då vänder vi om, går åt andra hållet, går runt (ja, jag kör "gå runt" så som man gjorde i lydnadsträningen förr i tiden), sitt, titta på mig och så börjar vi om. Vissa promenader är inte långa i sträckor, till brevlådan kanske men den kan ta upp till en halvtimme. Allt upp till Mr H hur många gånger vi ska vända om och börja om! Nu räcker det med ett "Bättre" så går han in vid sidan igen. Jag tål inte hundar som drar i kopplet och än har jag inte haft någon, vare sig lånad eller egen :D

Möten med människor är ju också något vi måste träna på, och speciellt här ute eftersom vi så sällan träffar folk. Idag hade jag tur, fick först möte med en joggare. Joggare kan vara ännu mer utmanande i och med att de springer, jakt-instinkten sätter in. Vid första mötet kommer en joggare, jag visslar på hundarna. Sätter de ner och håller i halsbandet på Hamilton, Amber är inte så intresserad av folk så hon står hellre och tigger godis. Hejar på joggaren, det kan också vara en trigger för hunden... Båda stannar kvar så fint och vi fortsätter vår promenad. Sen får vi en joggare som hinner ikapp oss, här kan det bli ännu jobbigare när vi ska fortsätta gå i och med att vi har en springandes människa framför oss som kan vara kul att jaga. Satte hundarna som vanligt, de fick bra och klappar, sedan gick vi när joggaren hunnit iväg en 20 meter. Då tycker ju Hamilton att den där var ju spännande och pinnar iväg lite, jag ropar tillbaka honom och så gör vi några gånger tills han förstår att joggare jagar vi inte!

Hade också ett hundmöte idag, det är inte heller så ofta, så det gäller att ta tillfället i akt och träna!!! Här var det två personer med 3 hundar, de kom isär från varandra lite eftersom ekipage nr 2 hade en diskussion om hur man sköter sig vid hundmöten. Superduper-bra att träna 2 gånger så tätt. Hamilton spänner upp sig lite, jag tror det här beror på att han är osäker på hur han ska hantera situationen, inte att han vill ha bråk eller vara kaxig. Jag buttar honom i sidan och säger, lägg av, för att bryta hans intresse för hund nr 1, vi går vidare och då står hundekipage nr 2 och pratar om hyfs, jag buttar till honom igen och vi fortsätter. När vi har passerat ber jag honom ta kontakt med mig och när han gör det så belönar jag jättemycket och vi busar och gosar och fortsätter till skogen och busar.

Det är viktigt att också belöna när hunden gör rätt, inte bara vara sur och grinig när det inte funkar... Och det kommer inte att funka nästa gång heller om du inte belönar mycket. Varför skulle hunden göra det du ber den om om det inte är värt något. Det är som de man ser stå och säga "sitt" gång på gång till sin hund, den sätter sig motvilligt, får inget för det och då ställer den sig upp igen. Både Leia och Hamilton har alltid haft en väldigt fin kontakt med oss, de kan sitta hur länge som helst och bara titta på oss och vänta på godis. De bryter inte kontakten eftersom de vet att det lönar sig i slutändan.

Nu är jag långt ifrån en hundexpert, det finns massor av duktiga hundägare, jag skriver bara för min egen skull och vill nii läsa och ta lite tips; varsågod. Jag suger själv i mig alla tips jag kan få, sen utvärderar jag och tar till mig dem som funkar för mig och vår hundar!

Hamilton hos "farmor" på julafton. Han skötte sig exemplariskt, la sig och sov när vi åt, var med när vi ville att han skulle vara med och var däremellan en avslappnad trygg hund. Något man kan säga om honom är att han känns väldigt trygg och litar på oss, det är det allra viktigaste tycker jag!

Kram, Therese

 

Reseblogg

27 december 2013 15:29

Rottisar är så vackra hundar. Fina bilder Therese :)

http://killensomdrog.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I måndags var vi för sista gången hos veterinären med Hamilton. Hans armbågar har inte läkt som de skulle & han verkade ha fått ytterligare skador i dem samt att ena höften verkade skum. Ortopeden på Strömsholm & jag diskuterade de olika alternativ v...

Som ni kanske märkte fick jag aldrig in filmen i bloggen, inte några inlägg heller efter sista... Usch, det känns som jag försummar er! Men nu blir det en uppdatering!!! Tiden efter operationen gick bra, vi tog stygnen i samband med första reha...

Igår opererades Hamilton. Det gick bra! Vi kom dit tidigt på morgonen och träffade hans ortoped. Hon klämde och kände igenom honom, den här gången utan munkorg och inte ens en litet missnöje från herrn (märks att han är van att bli klämd och känd...

Här jobbar vi vidare med Hamiltons rehab. Han går sina promenader och har vattentrask en gång i vecka ca. Vi har börjat väldigt med korta promenader, typ max 5 minuter ca 6 gånger om dagen. Sedan sakta ökat på vecka för vecka. Jag har gått runt huset...

Nu är Hamilton opererad, det gick bra! Han hade dock lite dubbelslag på hjärtat under operationen så de fick ha extra koll på honom under uppvaket samt att det ju satt ett fragment i leden - som veterinären misstänkte. Detta kallas FCP, är en ärftlig...