Igår hade vi valpkurs utan hund. Istället fick vi lära oss lite allt möjligt om hundens hälsa och sånt. Många av er kan säkert det här, men jag skriver ner vad som sas ändå. Alltid lär man sig något nytt!

Vaccinationer: Man ska när hunden fyller 1 år ta en så kallad kombi-spruta. Sedan kan man ta den vart 4:e år. Den innehåller Parvo och Valpsjuka, alltså mot det. Varje år ska man ta mot kennelhosta. Det här med att Parvo/Valpsjuka-sprutan kan tas vart 4:e år är inte alla utställare/tävlings-anordnare som har koll på så de tycker hunden ska ha varit vaccinerad varje år. Det var flera som hade blivit stoppade (felaktigt). Man kan gå in på SKK och skriva ut deras regeler om det här och ha med sig, så är man på den säkra sidan. Som kursledarna sa: lägg pengarna på nåt annat än att vaccinera i onödan!

Noskvalster: Det låter som inåtvända nysningar, snarkningar. De flesta hundar i Sverige har det och har inte besvär av det. Man kan se kvalstrerna med blotta ögat (om man har bra syn), de är ca 1 mm långa och sitter i nosen. Jag har haft hund med noskvalster, men inte sett de små rackarna. Om hunden har mycket besvär av det här så sätter man in medicin. Det är något som heter Interceptor, ett starkt avmaskningsmedel. Pga att det är så starkt så sätter man inte in det i onödan så att säga. Noskvalster kan göra att hunden tappar lite luktsinne, men det är marginellt med våra brukshundar. Däremot avmaskar man t ex polishundar regelbundet eftersom deras näsa måste funka optimalt hela tiden.

Avmaskning: Förr rekommenderade man avmaskning varje år, men nuförtiden säger man att man avmaskar vid behov. Det man gör är att man går till Apoteket och köper kollamasken och tar ett prov man skickar in och får svar på vilken slags mask hunden har. Om man misstänker mask alltså! Varför man inte slentrianmässigt avmaskar varje år är för att maskarna börjar bli imuna mot avmaskningsmedlet (precis som för mycket antibiotika-användning).

Tänder: Man kan använda sig vid en s.k tandskrapa om hunden fått tandsten. Här är det viktigt att man vet vad man håller på med så man inte kör upp skrapan i tandköttet och får in bakterier där som orsakar värre inflammationer, samt att man måste dra bort dem ganska hårt. En del får mycket tandsten, en del inte alls. Kan berätta om vår förra rottis, Leia, hon hade aldrig tandsten och det enda vi gjorde på henne var att hon fick märgben då och då. Man ska också decinficera munnen efter skrapningen för att inte orsaka inflammation, det gör man med Forcodyl (tror jag det hette) som säljs till människor på apoteket.

Här kom en tjej och visade på ett bra sätt att "borsta tänderna" på hunden. Hon hade varit med i programmet Uppfinnarna och hade nu patent på detta. Det är som en handske man sätter på handen, inte olik den handske man har när man borstar potatis. Sedan tar man en tandkräm innehållande Aloe Vera (som luktar gott!) och gnuggar tänderna med. Man ska leka in den här stunden med sin hund redan från valp. För att komma åt de bakre tänderna tipsade de om att ha en boll i munnen på hunden. Samma här; inlekt och roligt, inget tvång. Hennes hemsida är

www.hundtandborsten.se

Kolla in den om ni vill veta mer! Fördelen med det här är att den har inga gifter, kan tvättas i 90 grader och man byter var 2-3:e månad. De här tuggbenen som kallas t ex Dentastix rekommenderade de inte eftersom de innehåller ett ämne som bryter ner bakterier och hunden tuggar ju inte direkt runt stixet en längre stund och spottar ut, den sväljer den ju och då kommer nerbrytningen av bakterier ske i magen - sämre tarmflora...

Ögon: Rinnande ögon, vilket väl är ganska ovanligt på just rottis, men som vi har besvär med på vår Tibetanska Spaniel (Amber) kan man hjälpa av med ett ögonvatten som man tvättar ögat med. Eller en lite tjockare gel som heter Silc-Eye. Får man en ögoninflammation, av lättare slag, så kan man börja försöka behandla själv med Noviform, köps på apotetet. Tänk bara på allt det här med ögon att man helst har engångs-pipetter och vad gäller Noviform måste den slängas efter max en månad samt absolut inte användas på olika hundar. Allt för att inte smitta mellan hundarna!

Öron: Får man skitiga öron så kan man köra öronrens. Kör inte för ofta! Bara om hunden verkar ha besvär eller det luktar illa, lite brunt i öronen kan man ta bort med en bommulspad. Oto-Clean heter öronrensen och är engångspipetter. Man är med fördel utomhus och trycker ner vätskan i örat, sluter om och masserar ca en minut, sen släpper man och hunden kommer skaka ur det som är där i... Därav utomhus ;-) Sen kan man torka rent med pads. Tänk på att aldrig sticka ner något i örongången, dels för att man kan skada örat, men sen också för att man kan köra ner skiten längre ner och orsaka problem.

Feber: Ta tempen på din hund när den är frisk så du vet vad normal-temp är! Det här kan vara viktigt om hunden blir sjuk och man tempar. En del hundar har högre normaltemp och en del lägre. Man använder rumptermometer med lite vasselin på. Håll hunden stadigt första gångerna. Den kommer inte få ont av det, men kanske tycka det är obehagligt, vilket det egentligen inte är med tanke på storleken...

Klor: Klipp klorna en gång i veckan så man håller tillbaka pulpan. På våra svart-kloade hundar kan det vara svårt att veta var pulpan är. De rekommenderade att köpa en klotång som har röda, lite böjda handtag, inte så stor. Kan försöka ta kort på vår sedan. Den här är suverän! Den som skivar lite i taget när man klipper, den låter inte och den är vass. Så när ni klipper, klipp lite i taget, så småningom kommer det lite gråare/vitaktig klo och då är man nära pulpan. Skulle olyckan vara framme och man klipper pulpa kan man använda något som heter BlodStopp, finns på zooaffären. Stoppar bra och blir som en cementklump på klon. Finns tydligen som flytande nuförtiden.

Trampdynor: De rekommenderar att man använder en tass-salva på vintern som innehåller Emu-olja. OM man har en hund som får spruckna trampdynor. Att smörja i förebyggande tror i alla fall inte jag på, det gör snarare att trampdynorna blir sköra. Bor man så hunden går i mycket salt så är tass-salva nästan ett måste för att skona trampdynorna. Har man hund med mycket hår emellan trampdynorna så behöver de klippas på vintern, för att slippa att hunden får massa snökockor. Får hunden ett sår på trampdynan är det veterinär som gäller, dessa sår läker sällan bra själva eftersom hunden hela tiden måste gå på tassen. Oftast måste det sys... En del hundar får som bölder mellan trampdynorna, minns inte vad det hette, men som de sa: ha lite koll på klor och trampdynor! Och kom framför allt ihåg att klippa sporren på hunden, blir den för lång är risken att den gör sig illa i skogen väldigt stor och det blir inte en rolig veterinärräkning eller rehablitering på det.

Blandraser: De är inte friskare, det är en skröna som har gått bland folk i många år. Varför man trott det är ju för att blandraser inte har samma statistik som våra renrasiga hundar har på t ex högter och leder, ögon osv.

Snopp-Dropp: Det här är ju för hanhundarna :D När de blir könsmogna kan de börja droppa lite på golvet. Det ska vara en gulaktig droppe som inte luktar illa. Luktar det illa ska man skölja. Man tar koksaltlösning eller jodopaxlösning (utspätt!) och sprutar som upp innanför förhuden, håller om och masserar lite, släpper och önskar att man hade varit utomhus... Det finns också något som heter Förhudsrens som man kan använda. Analsäckarna pratade vi också om när vi ändå var i det här området. De sitter på var sida om analhålet och släpper ifrån sig en doftmarkering när hunden bajsar. En del hundar gör inte det och då kan de bli förstorade och få problem. Då går man till veterinären och tömmer dem. Hundar kan också släppa analsäckarna om de blir rädda, jag har haft en liten Dansk/Svensk Gårdshund som släppte dem varje gång vi klippte klorna, det luktar inte gott och sätter sig i alla textilier :-(

Magomvridning: Det här drabbar främst storbröstade hundar som t ex Grand Danois. Det man ska tänka på, vilken hund man än har, är att inte mata hunden före träning eller direkt efter. Det som händer är att magsäcken vrider runt och det kommer varken ner något eller ut något, det sväller av gaser däri och hunden blir väldigt dålig. Då är det snabbt till veterinär och operera!

Ormbett: Huggormar är giftiga för våra hundar! Vår Leia blev biten av en huggorm för 3 år sedan och så sjuk som hon blev är hemskt att se. Det går ganska fort från bettet tills hunden börjar bli dålig, inom 10 minuter. Stället som är bitet svullnar upp rejält och hunden vill gå och lägga sig. Helst ska man bära hunden från bett-stället, lättare sagt än gjort med en rottis, men man ska försöka att gå så lite som möjligt. Detta för att giftet inte ska cirkulera runt för mycket till alla organ i kroppen. Värsta stället att bli biten på är tassarna, nosen lite bättre. Leia blev biten i nosen, den svullnade upp som en tennisboll och vi fick akut åka till veterinär. Där sätter man in vätska och smärtstillande. Det gör rejält ont på hunden och vätskan är till för att späda ut giftet. Sedan blir hunden kvar hos veterinär 1-2 dygn beroende på hur dålig den är. Det som påverkar i kroppen är hjärta, lever och njurar. Vi fick åka tillbaka 3 gånger för att ta prover och se att värderna blivit normala. En sak som kan hjälpa vid ormbett är att hunden är i god kondition. Leia var vältränad (vi gick minst 1,5 timme i skogen varje dag samt att hon simtränade varje vecka) och fick åka hem snabbare än andra hundar på Ulltuna.

Fästingar: De kan ge en sjukdom som förr kallades Elichia (vet ej stavningen), som väl är som vår borrelia. Hundarna får mystiska åkommor och framför allt på leder. Det man kan tänka på är att fästingen sprutar inte in gifter förrän efter 1 dygn efter att den satt sig, det är oftast de fleråriga fästingarna som har sjukdommen och det är viktigt att få tag om huvudet (som ju sitter ganska ordentligt inkört i huden på hunden) när man ska dra ut den så att man inte klämmer på fästingens kropp och sprutar in giftet... Det finns olika fästingmedel att använda; Frontline (kan man ha på valpar samt katter), Expot samt Scalibor-halsband. Jag har fått Scalibor rekommenderat av veterinär till vår förra hund. Det anser de är det effektivaste medlet och vi fick det varje år när Leia var blodgivare just för att hon inte skulle få sjukdommen och smitt andra hundar med sitt blod (det kollas, så risken finns inte). Scalibor är ett nervgift, precis som de andra två, det ska man vara medveten om. Alla kan ge reaktioner på hunden, Scalibor de starkaste med t ex förlamning. Men Leia hade Scalibor i 9 år, hade aldrig några biverkningar förutom nu iår. Men det kan ha berott på cancern också... Det finns också icke-giftiga medel, som inte är lika effektiva. Man får själv avgöra vad man vill ha på sin hund; giftet eller ev. sjukdom.

Hullet: Det är viktigt att hunden har ett lagom hull, inte för tjock och inte för smal. Det man i första hand ska dra ner på om hunden bli tjock är de där onödiga mackbitarna/resterna osv. De tillför inget till hunden, mer till en själv som så gärna vill se ens hund äta med god aptit ;-) Det är oftast inte maten eller godiset (förutsatt att man motionerar sin hund, vuxna hund på ett bra sätt) som gör den överviktig, utan de där godsakerna som egentligen är människomat... I och med att Leia fick cancer så tog jag reda på mycket om det här och det som gör att cancer-celler växer (även på människor) är socker och kolhydrater. Det man rekommenderar är protein och extra Omega-3. Omega-3 är också bra för päls, trampdynor (spricker inte, Leia hade aldrig spruckna trampdynor) samt klor och ögon. En tjej som jag träffade på Ulltuna (som hade en hund sjuk i cancer) berättade att de hade fått 2 månader kvar för hunden att leva, men nu 6 månader senare var hon i god kondition och pigg tack vare att hunden uteslutande fick protein, omega-3 och broccoli (hjälper till att reducera cancercells-tillväxten). Hon körde någon slags BARF. Jag kan inte säga var man kan läsa om det här eftersom det fortfarande forskas på detta på både Ulltuna och Karolinska Institutet. På både hund och människor alltså. Men lite extra Omega-3 samt kolla så inte foderet/godiset innehåller för mycket kolhydrater och inget socker skadar nog inte!

Hund i bil: Man ska tänka på att bilen inte är ett förvaringsutrymme, dvs du får inte ha hunden i bilen mer än ett visst antal timmar per dag. Jag kan inte siffrorna exakt, men det går att ta reda på. Har du hunden i bilen medan du jobbar så är det inte ok. Den ska ha så pass stort utrymme att den kan röra sig, lägga sig ner osv. Tänk på att det fort blir varmt i bilen på sommaren, samt kallt på vintern. SKK har numer gått ut med att man på tävling eller utställning kommer att slå in rutan på bilen om man inte inom 5 minuter (efter utrop) har släppt ut sin hund. Det här är jätteviktigt och händer flera gånger per utställning/tävling på sommaren. Valpar bli oftare åkasjuka än vuxna hundar, så det finns hopp för oss som har kräkig hund :D

Leder: Ha koll på hundens rörelsemönster, börjar den halta är det för att den har ont. Då ska man gå till veterinär och utreda. Speciellt viktigt för våra rottisar som blir tunga, samt att hålla dem i lagom vikt.

Hoppas ni orkade läsa allt och ni tyckte det här var intressant. Kommentera gärna, speciellt om jag missuppfattat något eller skrivit helt galet...

Kram, Therese

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I måndags var vi för sista gången hos veterinären med Hamilton. Hans armbågar har inte läkt som de skulle & han verkade ha fått ytterligare skador i dem samt att ena höften verkade skum. Ortopeden på Strömsholm & jag diskuterade de olika alternativ v...

Som ni kanske märkte fick jag aldrig in filmen i bloggen, inte några inlägg heller efter sista... Usch, det känns som jag försummar er! Men nu blir det en uppdatering!!! Tiden efter operationen gick bra, vi tog stygnen i samband med första reha...

Igår opererades Hamilton. Det gick bra! Vi kom dit tidigt på morgonen och träffade hans ortoped. Hon klämde och kände igenom honom, den här gången utan munkorg och inte ens en litet missnöje från herrn (märks att han är van att bli klämd och känd...

Här jobbar vi vidare med Hamiltons rehab. Han går sina promenader och har vattentrask en gång i vecka ca. Vi har börjat väldigt med korta promenader, typ max 5 minuter ca 6 gånger om dagen. Sedan sakta ökat på vecka för vecka. Jag har gått runt huset...

Nu är Hamilton opererad, det gick bra! Han hade dock lite dubbelslag på hjärtat under operationen så de fick ha extra koll på honom under uppvaket samt att det ju satt ett fragment i leden - som veterinären misstänkte. Detta kallas FCP, är en ärftlig...